Kvällsmys <3
Idag. Riktigt snart skall vi och bekanta oss med dagis. Det gör ont i mitt modershjärta. Tänk att sen bara se dessa gosiga ungar några timmar om dagen. *Fäller en tår*. Visst, jag medger, det finns rätt så många dagar i veckan som man hellre satt på jobbet än handskades med två trotsande barn. Men även om dom kan var helt omöjliga och ibland för j*vliga så är det nog ändå så mycket kärlek och glädje dom två små krabater ger en. Ser dock fram emot de trevliga kollegorna och det sociala umgänget arbetet ger. Matpaus utan ungar. Kaffepaus (utan ungar). Och framför allt något väsentligt, LÖNEN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar