Beställningar/Tilaukset

Många har undrat. Och visst tar jag emot beställningar även nu när jag jobbar. Man måste bara ha lite förståelse (och tålamod) med att man kanske inte får sina produkter lika fort som tidigare. Men fortfarande kommer jag nog ändå att få sytt och skickat beställningen inom två veckor efter att betalningen registrerats. Har man riktigt bråttom med leveransen  (t.ex. födelsedag på kommande) skall vi nog kunna komma överens och på något sätt skyndat på processen :). Julklappsbeställningarna får ni gärna vara ute med i god tid. 

Så gott folk. Där uppe på sidan kan ni kolla in Produkterna och välja bland en massa färgglada Tyger.

Monet ovat ihmetelleet. Ja kyllä, otan tilauksia vastaan vaikka olen töissä. Täytyy vain olla kärsivällinen, toimitusaika saattaa olla hieman pitempi kuin normaalisti. Mutta silti saan luultavasti ommeltu ja lähetetty tilauksen kahden viikon kuluessa siitä kun maksu on vastaanotettu. Onko todella kiire saada tilauksen (esim. syntymäpäivä tulossa), voimme varmasti sopia ja jotenkin nopeuttaa prosessia :). Joululahja tilauksia saatte mielellään tilata hyvissä ajoin. 

Joten hyvät ystävät. Ylhäällä sivuilla voitte katsoa Tuotteita ja valita monen värikkään kankaan joukosta. 

Beställningar tas emot via mejl på adressen: madeby_muffin@hotmail.com

Tilauksia otetaan vastaan sähköpostitse osoitteella: madeby_muffin@hotmail.com

Livskvalitet

Jag tog cykeln. Resten av familjen packade ihop sig på mönkiän. Vi åkte till Liams favoritställe inte långt härifrån. Det nappade inte idag, fiskarna var mätta. Men det gör ingenting, vi hade ju med oss korv.

Det här med att jobba

Nu kan jag inte på allvar påstå att jag "jobbar". Den här veckan har jag bara suttit och faktiskt inte gjort så mycket. I lugn och ro har jag bekantat mig med de nya och "catchat upp" med de gamla kollegorna. Stora förändringarna har skett inom koncernen och min riktiga skolning/uppdatering börjar först nästa vecka när en annan också återvänder från vårdledigheten.

Men annars då? Ja, visst är det skönt att vara på jobbet. Jag får äta maten i lugn och ro. Jag behöver inte ens göra maten (och efterrätten) själv. Kan gå själv på toaletten och dricka en kaffekopp när jag har lust. Helt klart kommer det att bli tyngre och mera krävande om en liten stund. Men än så länge är det rena barnleken. Nacken och axeln har heller inte börjat bråka ännu, vilket jag trodde skulle ske redan efter första arbetsdagen.

Största minuset med att vara tillbaka till jobbet är att jag ser mina små ungar så lite nuförtiden. Det är en eller två timmar på morgonkvisten och sen cirka tre timmar om kvällen. Enligt mig är det inte normalt. Det känns inte okej. På morgonen är det två rätt pigga ungar, som helst skulle stanna hemma med mamma (men tror nog att de trivs på dagiset när de väl kommit dit). De är så gosiga när dom vaknar, och så har jag inte tid att gosa. Fruktansvärt. På kvällen är det två trötta ungar som inte gör mycket annat än bråkar med varandra. Är det värt det?

Lönen. Något jag inte fått ta del av ännu. Men om några veckor kommer jag att känna mig som en pinfärsk miljonär, åtminstone tills dagvården och alla räkningar skall betalas.

Det finns tydligen något som heter Partiell vårdpenning och vårdledighet. Måste nog ta mig en allvarlig funderare på den saken. Tyvärr får vi inte jobba 4 dagar i veckan (vilket skulle gynna mig/oss bäst med tanke på avståndet till jobbet) utan det måste vara 6 timmar om dagen. Tror nästan att alla arbetare (hos oss) med barn under tre, eller på årskurs 1-2 gör 6 timmars dagar.

Om jag skulle få bestämma här i samhället är det nog mammorna eller papporna som stannar hemma med ungarna som borde få en rejäl "löneförhöjning". Det är heltidsjobb på allvar, plus lite till. Städa, pyssla, göra mat, diska, tvätta kläder, spela, aktivera ungar, trösta, gräla, lära, läsa, städa, kommendera, klä av, klä på....och en massa annat, varje dag. Det är tungt att vara hemma, men det ger också så otroligt mycket. Men nu är det ju så att det är pengarna som avgör, man kommer inte så långt med vårdpenningen. Sen får man ju också lite så kallad "egentid" när man jobbar.

Det är nog hemma som barnen får grundtryggheten (tycker och tror jag). Ute i systemet hinner de vara resten av livet. Men nu är det så här. Och själv är jag nog aningen piggare än vad jag varit på mycket länge.