Viljan

Det var väckning 5.55. Det var inte väckarklockan som väckte mig utan en tjej som åter igen kissat på sig. Men bara några droppar sa hon att det var och kissade klart i toaletten, jag tog hennes ord för givet och brydde mig inte om att kolla sängen (nu är det ju redan upptorkat och för sent att kolla). Grabben vaknade också och familjens minsting var plötsligt vrålhungrig. Liam och Minea smet iväg ner. När jag sen en halvtimme senare släpade mig och den mätta babyn upp (eller rättare sagt ner) hade Liam gjort mackor till både sig själv och sin syster. Pyjamasen var också utbytta mot nästan matchande kläder. Vad händer? Plötsligt så kan de bara. Kan är kanske inte rätta ordet, när man har tre respektive fem år på nacken handlar det mesta nog om viljan. Vill man så kan man. Sen är det ju en annan femma hur hushållet ser ut efter att en femåring rostat mackor, brett på smöret och kämpat med osten.

Liam är på dagis tre timmar två dagar i veckan. Igår var det dagisdag. Under tiden åkte vi flickor till lekparken. Minea blev naturligtvis kissnödig (senast vi besökte parken blev hon bajsnödig, men det är en annan historia). Vi gick till utkanten av parken och drog ner overallen. Jag lyfte upp henne i famnen, okej, kissa då. Nej, nej, nej, sluta. Hon kissade ju i huvan. Vilken tur att huvan gick att ta lös. Hade varit lite tråkigt att gå omkring med kiss i huvan.

Jag skall försöka uppdatera bloggen lite oftare. Det finns flera skäl till att jag borde göra det. Det är privata skäl även om bloggen är offentlig. För det första skulle jag inte ha kommit ihåg när t.ex. Minea lärt sig att gå om jag inte hade kunnat bläddra tillbaka i bloggen. Under tiden bloggen "stått stilla" har jag inte tagit många kort. Det går lite hand i hand det här med att fotografera och blogga. Sen gör man nog "mera allt" när man  bloggar. Anstränger sig lite extra, gör utflykter och pysslar med barnen. Som nedervetilbo är bloggandet också väldigt bra träning för att utveckla det svenska språket. En eller ett, en återkommande problem :)

Välkommen tillbaka till verkligheten

Med tre barn finns det inte en chans i världen att jag skulle få dricka en kopp kaffe i lugn och ro innan den har svalnat. Men vilken tur att jag kom på att använda kökskungen.

För det är ju klart som tusan att minstingen vaknar och skall ha mat så fort jag tagit första klunken. Sen ska de här andra ha mera bröd, mjölk, äpple och allt möjligt bara för att jag satt ner stjärten på köksstolen. Kläder ska på och rumpor skall torkas. Mjölk spills och kläder skall bytas igen. Och visst måste tjejen måste få rita precis nu, och helst med fingerfärg.
Det är sånt den ljuvliga vardagsmorgonen är gjord av, men vilken arma tur att vi inte måste stressa iväg till dagis och jobbet.

Ohtakari

Vi fick en härlig sommar. Väldigt många dagar har spenderats på stranden. Jag låg där som en strandad val medan barnen lekte på för fullt.