Förberedde tjejen i helgen, att på måndagen då kommer jag att föra henne till dagis. Under tiden skulle jag fara till butiken medan hon får leka med kompisarna. Och visst gick det bra. Jag förde henne till dagiset och klädde av henne. Hon traskade genast iväg mot lekrummet för att leka. Vi sa hejdå och det hördes inte ett missnöjes tecken. Finemang. När jag sen kom och hämtade barnen en och en halvtimme senare var det ett kärleksfullt bemötande. Scenen var som tagen ur en film (det där stycket som spelas i slow motion). Minea kom springande emot mig med öppna armar, jag tror bestämt att hon svävade lite. Kramen jag fick var helt underbar, hon smekte mina kinder, tryckte näsan mot min nacke och sa "mamma, mamma, min mamma". Sen bröts magiken när hon såg storebror och rutschbanan. I samma stund var mamman bortglömd och tjejen skuttade iväg mot det lite mera intressanta.
Idag är det tänkt att vi skall besöka dagiset igen. Men får se. Grabben gnäller på sjuk hals och "paha olo". Ser febrig ut och temperaturen stiger sakta men säkert. Ännu stiger inte mätaren till över 37 grader, men tror nog att den mycket väl snart kommer att göra det. Lite över en timme har vi på oss att avvakta här nu. Till dagiset vill han nog fastän han inte är riktigt pigg och kry. Det är väl nu som det börjas. Vi får välkomna det lite mindre trevliga som dagiset för med sig, BACILLERNA (som jag på något sätt tänkte att inte skulle infinna sig innan barnen på allvar börjat dagis, det är ju bara inskolning på gång här ännu).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar