Och varför körde jag inte in bilen i garaget igår? Har inte alls någon lust att stå och skrapa rutorna medan ungarna gnäller i bilen. Suck. Nu har vi snart bråttom. Riktigt snart springer jag här i panik. Får se att när jag fått ytterkläderna på är det någon som skiter.
Det är dagisdag idag. Men barnen har inte alls bråttom. Dom äter sitt morgonmål i lugn och kollar Oktonautit på tv. Bara jag får fört iväg dem till dagis skall jag sitta och sy hela långa dagen.
Nu är det inte många dagar kvar. På måndagen återvänder jag till jobbet. *Fäller en tår*. Hur skall jag klara av att vara borta från barnen varje vardag, många många timmar. Visst blir det lite lugnare (tror jag), att vara på jobbet. Man får sitta där i lugn och ro, göra sitt. Äta lunch och ta en kaffekopp i lugn och ro, gå ensam på toa. Det är dagistanternas tur att agera polis, trösta och hålla nerverna under kontroll. Tänk om dom också kunde städa hemmet och tvätta kläder. Men det är nog ändå så mycket glädje jag nu framöver kommer att gå miste om. Våra härliga, härliga ungar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar