I lördags, kl 2.30 hoppade vi på charterbussen i byn. Styrde nosen norrut. Morgonmål i Haparanda vid sju tiden. Färden fortsatte mot Luleå. Väl framme, två timmar innan Sveriges största fyndmarknad öppnade sina dörrar ställde vi oss i kön (ja jag vet, inte riktigt normalt). Det var kallt. Regnet droppade. Körde igång med lite gymnastik för att hålla oss varma. Andra loppisentusiaster omkring oss sneglade lite konstigt, kanske skämdes de för vår skull. Men vi höll oss varma. Efter en stund var kön bakom oss flera hundra meter lång. Då kändes det bra att vi var i tid. Först i kön var vi inte, Vi hade kanske sextio typer framför oss. När dörren till sist öpnnades kl. 10.00 visste jag inte var jag skulle börja. Bråttom, bråttom, bråttom. Måste ju hinna få det bästa. Efter ett par minuter hade jag redan tappat bort mina närmaste medpassagerare. Tolv tiden var bussdörrarna öppna. Gick och tömde Ikea-kassen för att sedan fylla den på nytt. Halv fyra (vi lever i Svensk tid nu) vände bussen hemåt, med stop vid Ikea och Maxi. Nu kändes det att man glömt att äta. 12 timmar efter morgonmålet blev det några potatis med fisk på Ikea.
Vad har jag fyndat då? Kläder i mängd och massor, böcker och spel. Absolut bästa köpet i klädväg var varsin halare åt Liam och Minea. Båda i väldigt bra skick. Till Liam en turkos/svart Altitude 8848 och till Minea en rosa/svart Didrikson. Storlek 110 och 90. Dom kan redan använda overallerna (visserligen rymliga) och kommer att passa ännu några år. 150 kr/st var vad jag fick punga ut med för dem. Här talar vi valuta för pengarna. Till mig själv blev det inte handlat så mycket på loppiset. Ett par gråa byxor för 10 kronor. Men nog fick jag slösat pengar på mig själv i alla fall. Det gjorde jag vid Stadium. Blev en vit (totalt idiotiskt att köpa en vit jacka) dun parka av märket Everest som skall hålla mig varm i vinter.
 |
| Bilden lånad från www.stadium.se |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar