Trots

Det är trots på gång här. Trotset har infunnit sig i några veckor nu. Eller så testar de bara mina nerver. Typ hela tiden. Börjar bli en mästare på att räkna till 10. Men där emellan (mellan allt skrik och bråkas), är de ju nog världens mest gosiga ungar.

Vår lilla fröken har blivit en av alla andras ungar som man kan se på stan. Man himlar med ögonen samtidigt som man tänker "dom där föräldrarna har ju ingen som helst koll på sin unge, mina barn kommer inte att uppföra sig på det sättet". En sån som slänger sig och skriker mitt på golvet i butiken om hon inte får sin vilja fram. Vår lilla Minea, ena stunden världens gulligaste, sen hinner man bara blinka och hon blir något helt annat. Sen, när hon bestämt sig för att det räcker, svänger det om lika fort igen. Underbart. Om ni ser någon släpa ut en ropande unge ur butiken (eldröd i ansiktet medan svetten dryper) är det bara jag.